Denna cykeltur gör du tillsammans med kulturorganets chefredaktör Sune Flisa. Färden går från Albrunna till Solberga och under resans gång hinner Sune entlediga hela kommunfullmäktige i Mörbylånga, skälla ut väganläggare och cykelledskonstruktörer och låta oss se en skymt av kungen och drottning Silvia i villan nere i Ottenby.
Om vindkraftverken i Kristinelund, som nämns i videon, kan du läsa här.
Ser du alla fem nyfödda yngel på denna bild? På I mina vatten ynglar bloggen av sig flera foton av dessa dagsgamla världsmedborgare…
Jag blev så glad. I går kväll kom ett mejl om att jag får 2 000 000 pund. Varför vet jag inte. Man är alltså plötsligt 27 080 000 spänn rikare. Livet är ett lotteri.
”Par som dricker alkohol tillsammans lever längre.”
Har länge väntat på denna bekräftelse.
Horace Engdahl i SvD 5 maj
Det finns tre socialgrupper inom trafiken på Öland. Socialgrupp ett består av bilisterna. Socialgrupp två befolkas av turisterna. I socialgrupp tre ryms packet, ”Ölandscyklisterna”, en paria som inte är värd ett ruttet lingon.
Numera cyklar jag sällan på cykellederna på södra Öland. De är för dåligt underhållna. Sten och grus ligger här och var i drivor på dem. Man lägger sylvasst grus på dem. Man lägger makadamliknande knotor på dem. Man sopar dem inte.
Sannolikt försvarar sig de ansvariga så här: Det är så få cyklister som använder lederna så vi skiter i dom. Cyklister är inget att bry sig om. Vi klipper taggväxter och låter klippet ligga kvar på lederna. Att cyklister får punka är inte vårt problem. Vi har en viktigare grupp att tänka på, bilisterna! Dom underbara bilisterna är heliga!
Bilvägarna är väl sopade för minst en månad sen. Cykellederna är osopade. Sannolikt sopas de när socialgruppen ett snäpp över Ölandspacket anländer: Turisterna! Då måste allt vara putsat och fint! Dom underbara turisterna är nämligen också heliga!
Men Ölandscyklisterna är drägget. Låt dom cykla i stenrösen, på tvättbrädor, i drivor av grus! Att var femte cykelolycka beror på ”lösgrus” är inte vårt bord!
Nedan några bildexempel på hur lederna såg ut 4 maj. Se också kommande video hur makadamliknande material lagts på cykelled. Nytt världsrekord i nonchalans/okunskap/.
Sune Flisa, chefredaktör
Foto: Anna Grus under
cykelfestivalen i holländska
Gruus, 1962.
Det kraftfulla påståendet stämmer. Här byggs verkligen. Och det går undan i svängarna nedanför Albrunna. För en kort tid såg det ut så här på platsen…
Platyn (Xiphophorus maculatus) är en trevlig firre med gott humör, alltid nyfiken, lättskött och fredlig. Den finns i många färgvariationer. På min akvarieblogg ser du flera bilder av platy.
29 april 2012 besökte vi Gillberga stenbrott på norra Öland. Ett av reportagen därifrån kan du läsa här. Du hamnar då på föregångaren till denna blogg, alvarsamt.wordpress.com I den finns sökruta längst ned där du kan söka platser, personer, händelser… Bloggen rymmer 7 000 foton och nästan 3 000 inlägg.
Nedan visar vi några bilder från besöket.
I morgon går vi exakt tolv år tillbaka och hamnar i Gillberga…
Om du vill kan du snart cykla med kulturorganet och få uppleva cykelledssträckor i förfärligt dåligt skick – så dåligt att Öland aldrig bör kalla sig ”cykelvänligt”. I denna film bekantar vi oss också med påtänkt vindkraft i Mörbylilla. De befintliga fem snurrorna ska bli tre – men mer än dubbelt så höga. I Grönhögen tittar vi ut över hamnen som enligt hamnchefen inte blev så mycket bättre av muddringen för några år sen. Den affären blev en bottennotering som kostade både skjortan och kalsingarna. Slutnota presenteras inom kort på kulturorganets hemmaplan – alvarsamt2. Vi tror oss också skymta kungen och drottningen i deras kåk nere i Ottenby, och vi skakar oss fram på en av Ölands sämsta vägsträckor tills vi kommer till Näsby – där vägen plötsligt blir Ölands bästa. Slutligen väljer vi för en gångs skull att hoja på cykelleden i stället för väg 950 från Enetri till Solberga – för att slippa tappa ännu flera plomber mellan Näsby och Gräsgård…
En och annan överraskning publiceras också. Rykten berättar om stora personalförändringar på kulturorganet…
Publiceringstakten ökar framgent på min blogg om akvaristik. Den heter iminavatten.wordpress.com och du kommer till den genom att klicka här.
Just nu kan du se en video om mitt nystartade växtodlingsakvarium – som inledningsvis drabbades av kH-chock…
Värmen har tagit semester och åkt till östra Medelhavet. Men två segelbåtar i Grönhögens hamn inger ett visst hopp. Häromdagen yrade en meteorolog om plus 20 på söndag…
Ibland förefaller livet vara en evig repris, fullmatad med vackra ord som aldrig blir annat än just vackra ord. I dagens Ölandsbladet läser jag om Ölandsturismen, om hur Öland ska bli en av Sveriges mest hållbara destinationer om tio år. Ölands bank var där. Böda Sands vd var där. Och nye turistchefen Johan Rustan var förstås där. Märkligt nog var även en man från Ölands Grävtjänst där. Tar turistchefen hjälp för att gräva sig allt längre in i de vackra ordens evighetskalender?
Störtfloden av klyschor dränker omedelbart läsaren:
– Som företagare på Öland är man stolt, sa turistchefen. Över vad framgår inte.
– Vi måste bara fortsätta vara jättestolta och jobba framåt, sa Böda Sand-vd:n, som fortsatte:
– Vi ska bara omfamna det, rama in det och sälja in det på ett tydligt och hållbart sätt. Hållbarhetsflaggan måste vi hålla högt.
– Så min rekommendation till oss själva är att våga vara modiga, tänka annorlunda mot i går, avslutade turistchefen Johan Rustan.
*****
För 24 år sen var polisen tydligen osynlig, ty nyutnämnde justitieminister Thomas Bodström sa att polisen nu skulle bli synlig – för 24 år sen! Sen dess har alla polischefer och alla justitieministrar sagt samma sak: Att polisen ska bli synlig. Men polisen förblir mest osynlig. Senast i går sa nya rikspolischefen Petra Lundh med stort allvar i Aktuellt att polisen nu ska bli synlig.
– _ _ _ det är otroligt viktigt att vi har poliser ute på våra gator och torg, att vi blir fler. Det är ju ett av dom uppdragen jag fick med mej när jag blev rikspolischef att vi måste ha fler uniformerade poliser ute på gator och torg _ _ _.
Reprismaskinen körs med gasen i botten, och jag frågar mig hur dom orkar att år efter år efter år upprepa samma plattityder, bjuda på samma svada, traggla sig igenom samma tandlösa tirader – om och om igen!?
Sune Flisa
chefredaktör
Den 24 april 18:00 i Sockenstugan i Smedby berättar Maria Wiell om tre öländska kvinnor: Thekla, Bertha och Amanda – som har satt avtryck i vår tid.
Ibland möter jag konstigt folk då jag är ute och cyklar. Som här vid Södra bruket.
Det är min dystra plikt att meddela att jag – med omedelbar verkan – har avskedad vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorph. Anledningen är den så kallade ”videoledare” som Ingvar nyligen publicerade på kulturorganet. Förutom att ledaren hade en grotesk för att inte säga efterbliven vinkel, skedde publiceringen utan mitt tillstånd då jag var på vandring bland Himalayas bergstoppar utan kontakt med omvärlden. Ingvar såg alltså möjligheten att smita förbi mitt falköga, vilket nu renderar honom hans livs drömjobb. Det finns i ärendet inga som helst förmildrande omständigheter.
Jag vill i sammanhanget förtydliga att mina beslut angående Ingvar Charm-Knubbendorph inte alltid kan byggas på tjatig hänsyn till hans grava hjärnskador på grund av hans 39 förlorade matcher i MMA-oktagonen, något facket alltid framhåller som ”primärt och mänskligt”. Mitt svar blir därför hårt: Det finns gränser, även för en halvidiot som ständigt söker fackets hjälp.
Adjö Ingvar Charm-Knubbendorph!
Sune Flisa
chefredaktör
PS.
Ingvar Charm-Knubbendorph har under eftermiddagen vänt sig till facket för att få uppsägningen av honom ogiltigförklarad. På fackets huvudkontor i Färjestaden säger ombudsman Vera von Sossesson-Jonsson att Sune Flisa som chefredaktör på kulturorganet gjort sig skyldig till ett iögonenfallande övertramp, att klassa som ”psykisk tortyr av intelligenssvagare medarbetare”. Facket begär nu förhandling angående uppsägningen, något som Sune Flisa avvisar som ”patetiskt trams”.
Fortsättning lär följa…
Allan von Kompost
redaktions- och
HR-chef
Fåglarna blir allt mer bortskämda. Nu kräver de inte bara boende utan också utsikt. Det förstod hyresvärden i Albrunna och skred till verket. Man gör så här:
Kulturorganet kan berätta att hyresvärden har ett dussin andra holkar på tomten, alla upptagna trots årets rekordstora hyreshöjning.
– Albrunna har äntligen fått det landmärke som byn länge har saknat! säger Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet.
Kulturorganet introducerar nu en ny typ av ledarsida, videoledaren! Först ut i den nya ledartypen är vår mångsidige reporter Ingvar Charm-Knubbendorph, vars stilistiska elegans och innehållsmässiga dynamik har lagt en hel värld för hans fötter. Att gode Ingvar fortfarande lider av diverse skador efter 39 förluster i MMA-oktagonen spelar ingen roll. Hans distinkta språk sitter som hand i handske. Håll till godo, kära läsare.
Jag imponeras allt mer av telefonkamerornas prestanda. Denna alldagliga bild tog jag med min åtta år gamla telefon i ”vidrigt” fotoväder med stenhårda kontraster. Resultatet är ”med beröm godkänt”.
Man gör sina misstag här i livet. För några år sen slutade jag som akvarist efter att ha sysslat med fiskar och akvarier sen jag var fem. Nu har jag gjort en omstart – och livet leker igen. Du kan följa min blogg om akvarier, fiskar, växter, odling av växter och fiskar – och vattenkemi – på bloggen iminavatten.wordpress.com Klicka här för att ta dig dit.
Den som vill odla fisk ska veta att det är i stort sett omöjligt utan bra foder. Det som gäller för oss människor gäller naturligtvis även fiskar – skit in ger skit ut. Många köper torrfoder i burk. Det håller fisken vid liv, men inte mer. Vem vill äta pasta årets alla dagar. Det många akvarister inte vet är att naturen är överfull av nyttigt kraftfoder till alla sorters fiskar. Där finns enkyträer, daggmaskar, daphnier, cyklops, flugor, myggor, bladlöss, mygglarver och alla slags puppor och ägg och mycket annat. Naturens smörgåsbord är ofantligt och just nu börjar det spritta av liv i gölar och diken. Nedan ser du en kort video om flera middagar till mina tacksamma fiskar.
Under senvintern har vi haft regelbundna besök av en hungrig sparvhök. Den kan sitta blickstilla i en timme och vänta på lämplig vingburen middagsmat. Hittills har inga småfåglar strukit med. Men i går hände det. Ovan ser du den odiskade tallriken.
Jag vill inte bli idiot. Men jag är på väg att bli det. Kändistramset har börjat ruinera min hjärna, få mitt tänkande att implodera. Säg att de är runt hundra kändisar som syns och hörs i alla sammanhang, i press, radio, teve. De är överallt. A-kändisarna, B-kändisarna och de värsta: C-kändisarna. De senare är de som gör vad som helst för att kliva uppåt i hierarkin. Men även A- ocåh B-kändisar vill synas ännu mer, dra in ännu flera tramskronor, larva sig ännu mer, bli superkändisar för att i tevesoffan lägga ut sina snömosteorier om sina framgångssagor. Det kan man göra i exempelvis SR:s program ”Sommar” där kändisar beblandade med så kallat vanligt folk ohämmat kan så sina tankefrön om sin egen förträfflighet. Snart presenteras årets sommarpratare, med skattebetalda blomsterkransar runt hjässorna inför det ofrånkomliga gruppfotot. Säg cheese! Livet är en evig repris.
Kändisarna har ockuperat medierna och därmed den svenska själen. De bakar, de sjunger, de kastar sig ut från torn, de gissar vem som sjunger bakom mask, de fjantar sig, de låtsas till och med vara seriösa ibland.
Johan Croneman på DN skrev häromdagen om kändisar. Han frågade sig själv hur ”stora namn” kan ställa upp i exempelvis reklamfilmer om spelsajter och medverka i töntprogram i teve. Gör folk vad som helst för pengar? Det enkla svaret är ja. Mycket vill ha mer. Vad man gör och hur man gör det spelar ingen roll, bara man blir känd.
Jag öppnar Microsofts webbläsare Edge och möts av en störtflod med kändistrams: ”Lena Endre lämnar – bryter upp efter 37 år”.
Vem bryr sig? Tydligen många, annars skulle inte tramset göda människans sämsta sidor.
”Pernilla Wahlgren blir allt sämre – Bianca Ingrosso helt uppgiven: Vill inte”.
Vad vill hon inte? Jag skiter i vad! Jag vill inte heller, alltså läsa dyngan.
”Avslöjande bilder: Här möts Victoria och prins Daniel i rätten”.
Varför möts de i rätten? Har prinsen stulit eller mördat? Har Victoria förskingrat sin fars förmögenhet och druckit upp hans whisky?
Jag läser vidare: ”Under semestern siktades kungligheterna bland annat på en välkänd sushi- och tapasrestaurang där den kungliga familjen såg ut att ha det väldigt mysigt.
Men nu är Victoria och Daniel tillbaka i Stockholm och något av det första makarna gjorde var att bege sig till Högsta domstolen i Stockholm.”
Jag undrar förstås, vad gjorde de där? Och varför?
Sajten skriver: ”Både Victoria och Daniel ser med jämna mellanrum till att besöka olika samhällsinstitutioner för att informera sig om de olika verksamheterna. Makarna har tidigare bland annat besökt Hovrätten i Stockholm.”
Vilket scoop! Hör ni det, medborgare i hela Sverige: Prinsen och prinsessan har tidigare besökt Hovrätten i Stockholm!
Jag tar cykeln ut mot friheten för att läsa naturen och tänka över de eviga frågorna…
Sune Flisa
chefredaktör
Du vet kanske inte att denna blogg har en föregångare som startades redan 2011. Den heter alvarsamt. I den finns många tusen foton och lika många tusen inlägg. Längst ned i den hittar du sökrutan…
Jag har också en Youtubekanal med cirka 400 filmer från och om södra Öland.
På en annan Youtubekanal, ÖlandsKanalen, kan du se människor på södra Öland bli intervjuade därför att… Ja, bara för att de är människor som jag råkar stöta ihop med när jag är ute och cyklar. Filmerna på denna kanal är enklare rent tekniskt. Jag filmar, redigerar, renderar och lägger upp dem med mobiltelefon.
En annan blogg handlar om akvaristik. Den heter I mina vatten och har legat i träda några år. Men inom kort rasslar nya inlägg in. Många kommer att handla om vattenlära, odling av alla slags vattenlevande smådjur – och fiskar, förstås!
Jag har också en äldre blogg, 100meterupp, med flygfoton över södra Öland. Kameran sitter under en drake och fotometoden kallas Kite Aerial Photography.
Alla har vi sett stilleben av namn som Matisse, Braque, Picasso eller Cézanne. Ett stilleben, också kallat nature morte (död natur), är en uppställning av ofta enkla föremål som ett fruktfat, en karaff och kanske en blomma.
– Vi måste förnya stillebenkonsten! skrek plötsligt vår chefredaktör Sune Flisa under söndagens morronbön. Den har stått still i tusen år och det är bara vi genier som kan utveckla den!
Samtliga 13 murvlar beordrades ut på stillebenmålning – trots vilodag. I dag väljer vår chefredaktör att publicera nedanstående fyra konstverk – som enligt Sune är att betrakta som världens kanske bästa stilleben, alla kategorier.
Håll till godo.
Allan von Kompost
redaktionschef
alvarsamt2 